Valet är över - men inte vårdköandet?
Jag skulle uppskatta om ni tar er tid att läsa detta inlägg, och om ni funderar över vad vi kan göra för att lyfta fokus till dessa viktiga områden. Att bara prata om det med andra är ett stort steg i rätt riktning - för det som kommer upp till ytan måste någon gång tas på allvar, eller hur? Samt med vetskapen kan vi visa förståelse för varandra, och det är något ack så viktigt i dessa tider.
Nu är valet äntligen över för den här gången. Ja, jag säger äntligen för jag tycker att denna valspurt har varit ovanligt tjafsig och haft ovanligt dåliga, och sunkiga, uttalanden från många av partierna. Det är skönt att den delen nu är över, och kanske kan vi återgå till att se någorlunda seriösa politiker framöver. Ja, när den här regeringsfrågan är löst... När det nu blir. Något som inte heller verkar lösa sig snabbt är de omänskligt långa vårdköerna.
Var och varannan dag hör jag talas om stackare som inte bara har svåra smärtor, eller är handikappade på olika sätt utav sina sjukdomar eller skadaor, utan de uttrycker också en sådan maktlöshet. En maktlöshet över att inte kunna göra något åt saken, och för att ingen ljusning är i sikte. Här har vi människor som jag anser får slösa bort sina liv, tid, och sina pengar (eftersom de ofta är sjukskrivna) för att sjukvårdsköerna är absurda i vårt rika land. Det här är negativt för samhället i stort också. Människor kan inte arbeta fullt ut och betala skatt, de kan inte bidra till samhället och de får en misstro mot samhället.
Nu är valet äntligen över för den här gången. Ja, jag säger äntligen för jag tycker att denna valspurt har varit ovanligt tjafsig och haft ovanligt dåliga, och sunkiga, uttalanden från många av partierna. Det är skönt att den delen nu är över, och kanske kan vi återgå till att se någorlunda seriösa politiker framöver. Ja, när den här regeringsfrågan är löst... När det nu blir. Något som inte heller verkar lösa sig snabbt är de omänskligt långa vårdköerna.
Var och varannan dag hör jag talas om stackare som inte bara har svåra smärtor, eller är handikappade på olika sätt utav sina sjukdomar eller skadaor, utan de uttrycker också en sådan maktlöshet. En maktlöshet över att inte kunna göra något åt saken, och för att ingen ljusning är i sikte. Här har vi människor som jag anser får slösa bort sina liv, tid, och sina pengar (eftersom de ofta är sjukskrivna) för att sjukvårdsköerna är absurda i vårt rika land. Det här är negativt för samhället i stort också. Människor kan inte arbeta fullt ut och betala skatt, de kan inte bidra till samhället och de får en misstro mot samhället.
Att hamna utanför livet, både i jobbet och privat, att inte se en ljusning, det är farligt. Det är såhär människors mörka syn på landet Sverige föds, växer och frodas. Nu har vi inte enbart problem med sjukvården där vi saknar både kompetens och resurser, utan andra viktiga, basala delar också, men vårdköerna är en stor del.
Numera finns vårdgarantin i Sverige men frågan är – för vem? Vårdgarantin är knappast för patienternas skull, eftersom inget "straff" tilldelas de som gång på gång bryter mot denna garanti. Därför förändras sällan något. Så om vårdgarantin inte är till särskilt mycket för patienterna, är den då till för politikerna att skryta med? För mottagningarna som, trots allt, håller vårdgarantin, att skryta med? Ja, kanske. Det här är för mig en gåta. Vårdgarantin är tandlös.
I Gävleborgs län finns exempelvis en ögonmottagning på Gävle sjukhus. En släkting med en svår ögonsjukdom har fått stora problem. Jag säger stora, då hen börjat att "se saker" på ena ögat, något som är ett illavarslande tecken. Den här personen har knappt någon syn kvar, utan orienterar sig främst med ljuset. Upprepade vårdkontakter med 1177 och vårdcentralen resulterar i besök till vårdcentralen som skriver remiss till ögonmottagningen. Brev hem meddelar om en vårdgaranti som inte kan hållas, och det förväntas ta 90 dagar innan personen får komma på besök. I skrivande stund har personen fått vänta i 181 dagar. Dubbelt så lång tid. Vårdgarantin för specialistvård ligger på max 90 dagar i Gävleborgs län.
Frågan är hur många människor som faktiskt skadas fysiskt av att få vänta? Sjukdomar och tillstånd som förvärras på grund av försenad vård? Privatliv som försämras, ekonomier som ansträngs och relationer som kanske går i kras.
Den äldre kvinnan som i vintras berättade i lokaltidningen att hon fått vänta 1,5 år på en knäoperation, hon som knappt kunde ta sig fram och hade tvingats skaffa hemtjänst, rullator och gick på starka doser smärtstillande - trots detta grät hon nästan ständigt av svåra smärtor. Är det såhär en människas sista år i livet ska spenderas? Förstöras, plågas och tillslut tas ifrån henne? De sista åren som borde ha fokus på att bli så bra som möjligt.
Jo, den här kvinnan fick tillslut en operation på ett privat sjukhus långt bort. Men lidandet och tiden får hon aldrig tillbaka.
Vi kan ju ta ytterligare två exempel - kvinnan med förlossningsskador som även hon gått med dessa i över ett år med smärtor, inkontinens och andra besvär. Operation behövdes, det konstaterades av läkare flera gånger men när detta skulle ske var oklart. Det saknades kompetens för att utföra operationen. Tillslut fick hon, eller snarare hennes gamla mamma, betala över 100 000 kronor ur egen ficka för att få till en operation, och för att ge hennes sargade kropp en chans till ett bättre liv.
Det finns dessutom en växande skara kvinnor med sjukdomen endometrios som inte får god vård i Sverige. De vårdas på sjukhus, får starka hormonella preparater, försätts i kemiska klimakterium och de får starka mediciner för smärta och epilepsi. Ofta möts de av oförståelse eller hånfullhet inom vården, trots att det 2018 inte borde vara på detta vis. Den här skaran kvinnor vänder sig nu allt oftare utomlands till experter inom endometriosvården. Experter som arbetat med exklusivt med sjukdomen i flera decennier, och som använder helt andra metoder och verktyg för borttagning av endometrios, än vad som görs i Sverige. (I Sverige lämnas ofta sjukdomen, så att den sprider sig vidare och förstör tarmar, njurar, urinblåsor, äggledare med mera. Med andra ord riskerar sjukvården att utsätta patienten för svårt lidande, livsfara samt infertilitet).
Grejen är bara att dessa operationer kostar flera hundratusentals kronor, sen tillkommer flygresor och hotellkostnader. Att ligga ute med denna astronomiska summa är få förunnat när man ofta har flera år av sjukskrivning på del- eller heltid bakom sig.
Är det såhär det ska vara i Sverige år 2018? Ett land som ständigt utmålas som solidariskt och starkt? Ekonomiskt på topp? Självklart finns det mycket positivt i Sverige också, men det finns ett par områden som är basala, och kritiska, som totalt körts i botten. Det är dessa områden vi nu omgående måste få se en förändring kring. Om vi inte får det, hur ska det då sluta? Jag tror inte att vi vill veta det, för när hoppet försvinner från människan ger hon upp och hon blir desperat. Hon kommer att vända sig till den som åsamkar störst skada på den hon anser har skadat henne. Det blir alltså de som suttit i regeringen, och de partier som har fått chansen att vara med och styra. De som får hennes desperata röst är de partier som aldrig prövats på allvar, de som aldrig fått vara med i spelet om Sverige. Precis så som hon själv känner, att hon inte längre är en del av Sverige.
Numera finns vårdgarantin i Sverige men frågan är – för vem? Vårdgarantin är knappast för patienternas skull, eftersom inget "straff" tilldelas de som gång på gång bryter mot denna garanti. Därför förändras sällan något. Så om vårdgarantin inte är till särskilt mycket för patienterna, är den då till för politikerna att skryta med? För mottagningarna som, trots allt, håller vårdgarantin, att skryta med? Ja, kanske. Det här är för mig en gåta. Vårdgarantin är tandlös.
I Gävleborgs län finns exempelvis en ögonmottagning på Gävle sjukhus. En släkting med en svår ögonsjukdom har fått stora problem. Jag säger stora, då hen börjat att "se saker" på ena ögat, något som är ett illavarslande tecken. Den här personen har knappt någon syn kvar, utan orienterar sig främst med ljuset. Upprepade vårdkontakter med 1177 och vårdcentralen resulterar i besök till vårdcentralen som skriver remiss till ögonmottagningen. Brev hem meddelar om en vårdgaranti som inte kan hållas, och det förväntas ta 90 dagar innan personen får komma på besök. I skrivande stund har personen fått vänta i 181 dagar. Dubbelt så lång tid. Vårdgarantin för specialistvård ligger på max 90 dagar i Gävleborgs län.
Frågan är hur många människor som faktiskt skadas fysiskt av att få vänta? Sjukdomar och tillstånd som förvärras på grund av försenad vård? Privatliv som försämras, ekonomier som ansträngs och relationer som kanske går i kras.
Den äldre kvinnan som i vintras berättade i lokaltidningen att hon fått vänta 1,5 år på en knäoperation, hon som knappt kunde ta sig fram och hade tvingats skaffa hemtjänst, rullator och gick på starka doser smärtstillande - trots detta grät hon nästan ständigt av svåra smärtor. Är det såhär en människas sista år i livet ska spenderas? Förstöras, plågas och tillslut tas ifrån henne? De sista åren som borde ha fokus på att bli så bra som möjligt.
Jo, den här kvinnan fick tillslut en operation på ett privat sjukhus långt bort. Men lidandet och tiden får hon aldrig tillbaka.
Vi kan ju ta ytterligare två exempel - kvinnan med förlossningsskador som även hon gått med dessa i över ett år med smärtor, inkontinens och andra besvär. Operation behövdes, det konstaterades av läkare flera gånger men när detta skulle ske var oklart. Det saknades kompetens för att utföra operationen. Tillslut fick hon, eller snarare hennes gamla mamma, betala över 100 000 kronor ur egen ficka för att få till en operation, och för att ge hennes sargade kropp en chans till ett bättre liv.
Det finns dessutom en växande skara kvinnor med sjukdomen endometrios som inte får god vård i Sverige. De vårdas på sjukhus, får starka hormonella preparater, försätts i kemiska klimakterium och de får starka mediciner för smärta och epilepsi. Ofta möts de av oförståelse eller hånfullhet inom vården, trots att det 2018 inte borde vara på detta vis. Den här skaran kvinnor vänder sig nu allt oftare utomlands till experter inom endometriosvården. Experter som arbetat med exklusivt med sjukdomen i flera decennier, och som använder helt andra metoder och verktyg för borttagning av endometrios, än vad som görs i Sverige. (I Sverige lämnas ofta sjukdomen, så att den sprider sig vidare och förstör tarmar, njurar, urinblåsor, äggledare med mera. Med andra ord riskerar sjukvården att utsätta patienten för svårt lidande, livsfara samt infertilitet).
Grejen är bara att dessa operationer kostar flera hundratusentals kronor, sen tillkommer flygresor och hotellkostnader. Att ligga ute med denna astronomiska summa är få förunnat när man ofta har flera år av sjukskrivning på del- eller heltid bakom sig.
Är det såhär det ska vara i Sverige år 2018? Ett land som ständigt utmålas som solidariskt och starkt? Ekonomiskt på topp? Självklart finns det mycket positivt i Sverige också, men det finns ett par områden som är basala, och kritiska, som totalt körts i botten. Det är dessa områden vi nu omgående måste få se en förändring kring. Om vi inte får det, hur ska det då sluta? Jag tror inte att vi vill veta det, för när hoppet försvinner från människan ger hon upp och hon blir desperat. Hon kommer att vända sig till den som åsamkar störst skada på den hon anser har skadat henne. Det blir alltså de som suttit i regeringen, och de partier som har fått chansen att vara med och styra. De som får hennes desperata röst är de partier som aldrig prövats på allvar, de som aldrig fått vara med i spelet om Sverige. Precis så som hon själv känner, att hon inte längre är en del av Sverige.
Over and out.
Geo.